Heej.
27 November 2009 - 15:47
Ja, jag är ju inte inne här så mycket nuförtiden. Antar att jag inte känner någon större mening eller behov för att skriva av mig.. :( Jag mår okej, iallafall, ingen katastrof.
Försöker få livets schema att gå ihop..
DBT
Skola
Cheerleading
WoW
och så ska man hinna gå ut någon gång och träffa vänner då och då också xD
Någon pojkvän har jag inte tid med... Men det är för att jag inte vill.. Kan helt enkelt inte få känslor och då klarar jag mig hellre själv. Sen är det klart jag *fortfarande* saknar en viss person dock, men så är det med det..
Jag blev sedd.
27 Oktober 2009 - 15:34
Min lärare kom fram till mig idag efter våran redovisning om funktionshinder och sa, "Tack Anne, för din fina insats i den här kursen." Det var roligt. Jag har blivit sedd och bekräftad. Den lärarinnan vi haft i denna kurs har verkligen motiverat mig att fortsätta socionomstudierna. Vissa andra lärare har mer eller mindre påpekat att detta kanske inte är rätt inriktning för mig.
Det är det visst. :) Jag vill arbeta med personer med funktionshinder, det vet jag. Ett litet uttdrag ur mitt arbete.. från diskussionsdelen, alltså personligt skrivet..
Jag har ibland tänkt på senare år att jag bedrivit min egna lilla form av socialt arbete, omedvetet. Jag finner även en teori bakom detta, när jag läser detta:
”Att dricka vatten i en fjällbäck i Norge eller att halsa en öl på en festival i Dannmark handlar inte bara om att släcka törsten utan om att erövra värden”. – Svensson och Lundgren – ur Tössebro – Integrering och inkludering, sid 139.
Det jag gjort, är att ha visat mina vänner med olika typer av funktionshinder att de kan göra precis samma saker som alla andra. Jag har tagit med dem på festivaler, på resor, på krogen, på fester, konserter.. Allting, dit man tar sina vänner. Jag kan bara hoppas på att de har känt sig stärkta av upplevelserna, men mina tankar har alltid varit att de ska kunna göra precis samma saker som alla andra och att jag tänker hjälpa dem att uppnå det. Samtidigt, har jag haft otroligt kul, och mitt liv har berikats med erfarenheter. De personer som väljer bort funktionshindrade ur sin vänskapskrets, det är dem det är synd om, egentligen.
Äsch.
26 Oktober 2009 - 22:15
Gnäll gnäll. Idag har varit smått jobbig, massa ångest. Började nästan gråta över en småsak, fräste åt morsan och blev irriterad över inget nu på kvällen, samt känner mig misstänksam mot vissa personer, en känsla jag inte brukar ha!
Psykologen säger ju att jag är för frisk för DBTn. Inget självskadebeteende, inte många impulsiva handlingar.. Jag uppfyller inte kriterierna just nu, jag är för lugn, mår för bra.
Klart det är ett orosmoment. Ingen har ju råd med att ge mig behandling, så var det med det.
Fast visst, de har ju en poäng i att jag blivit lugnare, det finns andra som behöver min plats..
Imorgon ska jag lämna in en hemtenta jag är asnöjd med, på onsdag blir det juridikprovet som kanske inte kommer gå lika galant men det finns en chans att jag fixar det iallafall! :O Det är inte totalt omöjligt. Om jag inte fixar det kan jag riskera att åka ur utbildningen så det är inte så kul.
Godnatt, bajs. Ska sova tidigt ikväll.
Upp och ned.
22 Oktober 2009 - 19:35
Saknar någon fruktansvärt mycket och det är asjobbigt. Drömmer varje natt att allt är bra. Fan. Ska det inte gå över snart? Eller kan han inte bara fatta och ge mig en ny chans? :(
Well. Jag lever vidare iallafall. Går i skolan, tränar cheerleading.. Men inget är riktigt som det ska. Tyvärr.
DBT imorgon . Det har hjälpt bort vissa saker iallafall. Det är jag glad för.
Fast..
18 Oktober 2009 - 16:46
Idag fick jag höra detta efter ett test på facebook:
"You are a homicidal maniac and a complete lunatic. You are confused, delusional and hateful. Seek help now before you end up in prison."
Awesome. ;)
Maybe this is as good as it gets.
18 Oktober 2009 - 14:45
Jag har plötsligt börjat känna mig mer bekväm i att vara singel. Små känslor och tankar av hopplöshet kommer då och då, vid vissa tillfällen mer än vid andra. Tankar om att jag aldrig kommer hitta någon, att jag kommer få ha det "så här" för alltid. Men ärligt talat är "så här", inte så jäkla farligt.
Jag sitter vid datorn, jag äter, jag umgås med folk, jag tränar, jag (försöker) plugga, jag myser vid teven och tittar på star trek, jag.. gör saker. Jag lever.
Maybe this is as good as it gets. Just nu skulle jag inte vilja vara kär i någon som gav mig ångest. Sedan är det klart det vore kul om man kunde hitta någon som det pirrade i magen för. Och som var snäll, hörde av sig, och inte behövde låta mig vara orolig.
Så jag kan fortsätta leva mitt liv, träna, gå till skolan, spela wow.. samtidigt som man har en liten bonus, att veta att man har någon man verkligen håller av.
We'll see if that ever happens. Tills vidare ska jag fortsätta leva och se vad som händer. För just nu har jag svårt att kunna få några kärlekskänslor.
Igårkväll var jag ute med Karin och tog lite bilder. Blev otroligt nöjd med denna, även om ansiktet blev lite just. Fin redigering gjord av Lutz.
From A Second Story Window
13 Oktober 2009 - 18:04
It's 3 o'clock and we are waiting for it to rain
And I'm planning our escape
To the places we can go
To the shores that we call home
Well surly we can make it out of here
You know that we will never be clear
Of the feelings they all harbor
Well, yea I'd rather not bother
Do you feel lonely?
All the time...
If you'll come with me. well, then I can show you
That the lives we lead could be sure and true
And if you take your time to look around you'd see
There's nothing wrong with me that hasn't already been seen
There's nothing wrong with me
There's nothings wrong with you
There's nothing wrong with us, I'm seeing through
Nothing's wrong with me that can't be traced to you
I've folded in my heart, I'd waste it all for you
Do you feel lonely?
All the time...
