Tecken
13 Augusti 2009 - 06:30
Ibland får man väl ett tecken på att man ska vara tyst. Hade skrivit ett riktigt långt inlägg, om livet och what it all means. Sedan så startar datorn om sig, bara sådär.. Så allt försvinner, klassikst problem. "Save draft?" som automatiskt uppdaterar medans man skriver? Nix, det finns ju inte. Jag skulle uppskatta en "save draft" knapp som man får uppdatera själv medans man skriver tom! Men den möjligheten finns ju inte, alternativet är isåfall att kopiera hela texten lite då och då för att den inte ska försvinna men det är lite för jobbigt för att man ska orka med det nästan så då chansar man på att det ska nog gå bra ändå.
Jaja! Nog om det och detta.
Problemet är iallafall denna morgon att jag har ett problem, jag har jättemycket ångest och jag kan inte sova. Jag funderar på terapin jag snart ska börja i. Min psykolog sa att jag ska vilja gå den för min egen skull, men egentligen vill jag gå den för hans skull, för att han ska "stå ut" med mig bättre. Jag har tänkt och funderat lite. Varenda långhårig söt pojkvän med höga kindben jag haft de senaste 7 åren, har på något sätt sårat mig och gjort mig illa. Det kan inte vara bara deras fel att varenda relation jag haft gått åt pipsvängen. Det måste vara något hos mig också. Och i varenda relation jag haft har jag tänkt, "Men den här gången blir det annorlunda. Han är bättre än alla andra, han är snäll, han tycker om mig mer. Nu kommer det att hålla". Men.. jag har ju ändå inte förändrats. Jag är samma svartsjuka, kontrollerande, uppmärksamhetskrävande borderlinetjej som vanligt... Det är en faktor som kanske kan spela in också.
Å andra sidan undrar jag.. Är det något fel att anse att man alltid skall sätta sin partner främst? Självklart är det viktigt att tänka på sig själv också. Men om man tänkt dela sitt liv med någon, är det inte då oerhört viktigt med ömsesidig respekt, empati och förståeelse?
Och VARFÖR ska andra människor alltid lägga sig i andras förhållanden? Sköt dig själv och skit i andra, misslyckas du har du dig själv att klandra. Med andra ord kan man citra bibeln, även om jag inte är troende så är det väldigt bra sagt, ungefär: Innan du drar ut strået ur ögat på din broder, dra först ut bjälken ur ditt eget. (Alltså: Innan du försöker förbättra andras småfel och brister, ta tag i de stora problemen hos dig själv.) Ett råd även jag verkligen bör lyssna till.
The thing is, om något händer, som får mig att verkligen må s-k-i-t, vill jag att personen jag är tillsammans med står på min sida och stöttar mig i det hela, vad det än är! Okej om det uppenbart är jag som har gjort fel, då kan man ju försöka prata med mig och få mig att förstå men.. oftast brukar det faktiskt inte vara jag som har gjort helt fel! Om man frågar sig runt vad andra tycker, och detta TROTS att jag faktiskt har bps. (Jag brukar i grund och botten ha rätt åsikt men sen brukar jag överreagera på tok för hårt när någon tycker annorlunda, det är mitt problem.)
Jag är skitorolig att någon ska försöka förstöra planerna inför vår 1-årsdag. Det har redan börjats lite smått. Kommenteras här och där, från olika håll och kanter.. "Ja, men om alla säger så, kanske de har rätt.." Vem är alla att lägga sig i? Ska jag aldrig få bli vuxen och kunna fatta egna beslut? Nopes, bara för att han är inte vuxen och bla bla. Vuxen är ingen bestämd ålder. Vuxen är ett state of mind. Att folk *fortfarande* inte kan begripa detta..
Jag känner att något väldigt jobbigt, omtumlande och negativt kommer ske snart. Att folk redan börjat kläcka spydiga kommentarer skrämmer mig så jäkla mycket. :´( Och jag kan inte sova. Jag får inte prata ut om det. Får inte den hjälp jag behöver. Vaknar klockan fem och känner en bitande ångest.
Fuck! :´(
Kommentarer
Linda - 2009-08-14 - 16:49:05
Ensten - 2009-08-14 - 00:28:38