Springer med huvudet mot en vägg.
30 Septmber 2009 - 13:26
En person sa till mig; "Kan du inte bara sluta springa med huvudet mot en vägg? Stanna upp, läs en bok, ta hand om dig själv".
Grejen är såhär att medans jag s.k. springer med huvudet mot en vägg så slipper jag iallafall tänka. Jag saknar i princip förmågan att "stanna upp" och ta hand om mig själv.
Försöker städa mitt rum idag, och jag har sådan ångest att jag håller på att kvävas. Vissa av hans gamla saker finns kvar.. En ram med ett foto, ett gammalt linne, en t-shirt.. Lite småsaker.. Som antagligen kommer att få vara kvar här. We have done the hard part now.
Jag sitter på golvet bland alla mina kassar och väskor med saker jag haft när jag bodde hos honom. Kippar efter andan. Vräker ut alla kläder på golvet, sorterar. Andas. Försöker.
Hur kan det vara så svårt? Nu är det iallafall i princip gjort. Skönt. Bara väskan med "prylarna" kvar. Den är fan jobbigast. Det är alla prylar som påminner mest. En liten adressbok där det står "I love you", som jag fick på våran halvårsdag för länge sedan.. En anka, liten och kramig som vi lekte med. En plastros jag fick av honom.
Come on! Varför ska jag stanna upp och tänka när DETTA är vad jag tänker på då? Det är fan bättre att springa med huvudet mot en vägg och slippa denna skit!
Fast läst en bok, det har jag faktiskt gjort, när jag var bortrest i helgen. "Illusions" av Richard Bach. Den var sjukt, galet bra. Om man bara kunde ta till sig iallafall av vissa delar av det jag tyckte om som jag läste.
Men visst. Helst vill jag bara slå den blommiga rosa hammaren i mitt huvud som ligger här framför mig. Den som vi spikade upp tavlor med när vi flyttade in i nya lägenheten. Hit so hard.
Varför ska jag bry mig om det här ens? Har ni någon aning om hur mycket det suger? Då är det bättre att inte vara hemma, få tankarna på annat, göra hundra saker för att slippa allt detta.
Lindalarven - 2009-09-30 - 15:37:36